Vanligheten skrämmer lite...

Idag är en vanlig dag. Jag mår bra. Halvbra i alla fall... Och dagen har varit sådär halvbra...En del mindre bra och annat riktigt bra. En vanlig dag helt enkelt.

På väg hem från jobbet slog det mig att det varit lugnt väldigt länge nu. Lugnt inuti mig. Jag har inte känt mig hotad, rädd, .....inte gått omkring med ständig kaosberedskap.

Och så hände något helt nytt i mitt liv!
Något otroligt vanligt - men nytt för mig!
Jag slog på P1 och satt och lyssnade hela vägen hem!
Jag satt inte och analyserade mitt liv eller lyssnade på någon mindfullness-skiva eller liknande.
Bara P1
Nyheter och sånt.

Det finns en värld utanför min, som jag inte minns när jag orkade ta del av senast. Jag minns exakt när jag stängde av radion. Det var midsommarhelgen 2002. Jag bara kände att jag inte orkade ta del av allt kaos ute i världen när mitt eget liv var så fullt av kaoset!
Nu orkar jag!
Sätter frivilligt på radion i bilen!!!

Det är väl så här ett vanligt liv ser ut!?

Jag kan fortfarande drabbas av tanken .... "Ska det inte hända något snart?"
Och konstigt nog kan jag känna mig lite rädd för den här "vanligheten" fastän den samtidigt är mycket behaglig. Jag känner inte riktigt igen mig.... Vilsen av att livet kan vara så lugnt :-)

Att jag känt mig lugn inuti beror inte på att det har varit lugnt utanför. Det är mer ett lugn som beror på att jag börjar inse att ord inte kan skada mig om jag inte tar dem till mig.
Ett lugn som bottnar i att jag faktiskt börjar lita mer på min egen förmåga att bedöma vad som är sant och rätt.
En sorts trygghet i mig själv kanske.... Att jag börjar märka att jag själv faktiskt har förmågan att sätta gränser och vända mig bort från den/det som vill mig illa.
Ett lugn i kunskapen om min egen begränsning, och att det är helt OK att vara begränsad. Att inte orka allt, att inte reda ut alla missförhållandet, att inte kunna hjälpa en annan människa...
Att livet inte blev så där som jag hade tänkt...

Det är faktiskt OK, för jag är bara en människa, och det är så där vi människor är :-)

Jag vill faktiskt inte ha något extra ordinärt - bara ett vanligt liv!
(Trodde jag aldrig att jag skulle skriva!!!!! Men det är sant!)