Som medberoende blir man ofta syndabocken!
Det har jag hört och läst gång på gång.
I mitt fall har jag aldrig haft svårt att ta till mig att allt skulle vara mitt fel.....
Jag brottas fortfarande med att göra mig av med den där syndabocken.
Det var inte länge sedan jag fick höra det igen. ALLT är mitt fel! Missbruket började när jag kom in i hans liv och slutade när jag försvann....
När jag skriver ner anklagelserna kan jag se att de verkar orimliga. Men jag bär fortfarande på en skärva av osäkerhet i mig. I så många år har jag helt och hållet tagit till mig den "sanningen", att det bara är jag som ställer till allt.
Men jag börjar se mönstret allt tydligare.
Trollet/det sjuka - BEHÖVER en syndabock - FÖR ATT KUNNA EXISTERA!!!!
Syndabockens roll är att vara dum och besvärlig, så att missbrukaren har någon att skylla sitt missbruk på. Allt för att slippa ta ansvar för sina egna handlingar.
Mitt ansvar nu är att lära mig se mitt ansvar/min skuld - i rimliga proportioner. Att lära mig när det är läge att rannsaka sig själv och när man helt enkelt bara fått ren idioti slängd mot sig.
Jag ska helt enkelt avsäga mig rollen som syndabock!!!!
Det tänker jag aldrig mer vara!
:-)
torsdag 29 januari 2015
torsdag 22 januari 2015
Vanligheten skrämmer lite...
Idag är en vanlig dag. Jag mår bra. Halvbra i alla fall... Och dagen har varit sådär halvbra...En del mindre bra och annat riktigt bra. En vanlig dag helt enkelt.
På väg hem från jobbet slog det mig att det varit lugnt väldigt länge nu. Lugnt inuti mig. Jag har inte känt mig hotad, rädd, .....inte gått omkring med ständig kaosberedskap.
Och så hände något helt nytt i mitt liv!
Något otroligt vanligt - men nytt för mig!
Jag slog på P1 och satt och lyssnade hela vägen hem!
Jag satt inte och analyserade mitt liv eller lyssnade på någon mindfullness-skiva eller liknande.
Bara P1
Nyheter och sånt.
Det finns en värld utanför min, som jag inte minns när jag orkade ta del av senast. Jag minns exakt när jag stängde av radion. Det var midsommarhelgen 2002. Jag bara kände att jag inte orkade ta del av allt kaos ute i världen när mitt eget liv var så fullt av kaoset!
Nu orkar jag!
Sätter frivilligt på radion i bilen!!!
Det är väl så här ett vanligt liv ser ut!?
Jag kan fortfarande drabbas av tanken .... "Ska det inte hända något snart?"
Och konstigt nog kan jag känna mig lite rädd för den här "vanligheten" fastän den samtidigt är mycket behaglig. Jag känner inte riktigt igen mig.... Vilsen av att livet kan vara så lugnt :-)
Att jag känt mig lugn inuti beror inte på att det har varit lugnt utanför. Det är mer ett lugn som beror på att jag börjar inse att ord inte kan skada mig om jag inte tar dem till mig.
Ett lugn som bottnar i att jag faktiskt börjar lita mer på min egen förmåga att bedöma vad som är sant och rätt.
En sorts trygghet i mig själv kanske.... Att jag börjar märka att jag själv faktiskt har förmågan att sätta gränser och vända mig bort från den/det som vill mig illa.
Ett lugn i kunskapen om min egen begränsning, och att det är helt OK att vara begränsad. Att inte orka allt, att inte reda ut alla missförhållandet, att inte kunna hjälpa en annan människa...
Att livet inte blev så där som jag hade tänkt...
Det är faktiskt OK, för jag är bara en människa, och det är så där vi människor är :-)
Jag vill faktiskt inte ha något extra ordinärt - bara ett vanligt liv!
(Trodde jag aldrig att jag skulle skriva!!!!! Men det är sant!)
På väg hem från jobbet slog det mig att det varit lugnt väldigt länge nu. Lugnt inuti mig. Jag har inte känt mig hotad, rädd, .....inte gått omkring med ständig kaosberedskap.
Och så hände något helt nytt i mitt liv!
Något otroligt vanligt - men nytt för mig!
Jag slog på P1 och satt och lyssnade hela vägen hem!
Jag satt inte och analyserade mitt liv eller lyssnade på någon mindfullness-skiva eller liknande.
Bara P1
Nyheter och sånt.
Det finns en värld utanför min, som jag inte minns när jag orkade ta del av senast. Jag minns exakt när jag stängde av radion. Det var midsommarhelgen 2002. Jag bara kände att jag inte orkade ta del av allt kaos ute i världen när mitt eget liv var så fullt av kaoset!
Nu orkar jag!
Sätter frivilligt på radion i bilen!!!
Det är väl så här ett vanligt liv ser ut!?
Jag kan fortfarande drabbas av tanken .... "Ska det inte hända något snart?"
Och konstigt nog kan jag känna mig lite rädd för den här "vanligheten" fastän den samtidigt är mycket behaglig. Jag känner inte riktigt igen mig.... Vilsen av att livet kan vara så lugnt :-)
Att jag känt mig lugn inuti beror inte på att det har varit lugnt utanför. Det är mer ett lugn som beror på att jag börjar inse att ord inte kan skada mig om jag inte tar dem till mig.
Ett lugn som bottnar i att jag faktiskt börjar lita mer på min egen förmåga att bedöma vad som är sant och rätt.
En sorts trygghet i mig själv kanske.... Att jag börjar märka att jag själv faktiskt har förmågan att sätta gränser och vända mig bort från den/det som vill mig illa.
Ett lugn i kunskapen om min egen begränsning, och att det är helt OK att vara begränsad. Att inte orka allt, att inte reda ut alla missförhållandet, att inte kunna hjälpa en annan människa...
Att livet inte blev så där som jag hade tänkt...
Det är faktiskt OK, för jag är bara en människa, och det är så där vi människor är :-)
Jag vill faktiskt inte ha något extra ordinärt - bara ett vanligt liv!
(Trodde jag aldrig att jag skulle skriva!!!!! Men det är sant!)
onsdag 21 januari 2015
Sinnesro
"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra"
...andras beteende, tankar, handlingar., ord...
Att livet innehåller smärta av olika slag.
Att jag är begränsad.
Att jag inte kan ta ansvar för en annan människas liv.
Att de jag älskar KAN vända sig bort från mig.
"Mod att förändra det jag kan"
...vad jag själv gör med det jag möter i andras ord och handlingar...
Välja hur jag ser på det som händer.
Välja bort det som bara är destruktivt.
Välja det som är gott.
Ta ansvar för mitt eget liv.
Lära mig att se skillnad på gudomlig kärlek - den som bär allt, tror allt och hoppas allt,
Och den mänskliga kärleken som aldrig kan vara fullkomlig eftersom vi inte är fullkomliga.
Vara ödmjuk inför min egen och andras tillkortakommanden.
MOD att konfrontera.....på ett klokt sätt....när det behövs.......SÅ SVÅRT!!!!!!
"Och förstånd att inse skillnaden"
Ja, Gode Gud!
Ge mig förmåga att bättre och bättre kunna se skillnad på dessa saker!
Så länge trodde jag att jag kunde förlåta.... Jag ville inte se min egen begränsning....
Det är så lätt att bli blind av hoppet, viljan, önskan om hur det "BORDE" vara....
Istället för att se verkligheten som den faktiskt ser ut.
Amen
...andras beteende, tankar, handlingar., ord...
Att livet innehåller smärta av olika slag.
Att jag är begränsad.
Att jag inte kan ta ansvar för en annan människas liv.
Att de jag älskar KAN vända sig bort från mig.
"Mod att förändra det jag kan"
...vad jag själv gör med det jag möter i andras ord och handlingar...
Välja hur jag ser på det som händer.
Välja bort det som bara är destruktivt.
Välja det som är gott.
Ta ansvar för mitt eget liv.
Lära mig att se skillnad på gudomlig kärlek - den som bär allt, tror allt och hoppas allt,
Och den mänskliga kärleken som aldrig kan vara fullkomlig eftersom vi inte är fullkomliga.
Vara ödmjuk inför min egen och andras tillkortakommanden.
MOD att konfrontera.....på ett klokt sätt....när det behövs.......SÅ SVÅRT!!!!!!
"Och förstånd att inse skillnaden"
Ja, Gode Gud!
Ge mig förmåga att bättre och bättre kunna se skillnad på dessa saker!
Så länge trodde jag att jag kunde förlåta.... Jag ville inte se min egen begränsning....
Det är så lätt att bli blind av hoppet, viljan, önskan om hur det "BORDE" vara....
Istället för att se verkligheten som den faktiskt ser ut.
Amen
måndag 19 januari 2015
Det sjuka - handlingar - människan
Jag måste göra ett försök att reda ut något av det svåraste:
DET SJUKA
Missbruk är en sjukdom.
Det är ingens skuld.
Men varje människa har ansvar att söka hjälp om man är sjuk.
HANDLINGAR
De handlingar som utförs av en missbrukare kan vara avskyvärda!
Handlingar som skadar både dem själva och sin omgivning på ett fruktansvärt sätt.
Dessa handlingar ska vi fördöma!
Det är inte OK!!!!!
MISSBRUKAREN ENSAM HAR ANSVAR FÖR DE HANDLINGAR HAN GJORT!!!!!
MÄNNISKAN
Är alltid värd att älska!
HUR????
Hur får man ihop detta????
Jag vill skriva under på det.
Samtidigt vet jag att det är HELT OMÖJLIGT för mig att förlåta eller älska den människa som har skadat mig så djupt. Jag tänker att det får jag bara lämna.
Men hur ska jag kunna hålla isär människan och hans handlingar......
Vad är ett beroende/missbruk?
Psykologen och spelberoendeforskaren Thomas Nilsson skriver i sin bok "Jakten på Jackpot" sex viktiga kriterier som ska uppfyllas för att ett beteendemönster ska betecknas som ett beroende:
1.UPPTAGENHET. Personen är helt upptagen av aktiviteten i fråga. Det mesta av ens vakna tid går åt till att fundera över aktiviteten, planera för aktiviteten t.ex. att skaffa drogen.
2.SINNESFÖRÄNDRING. Aktiviteten innebär en genväg till att må bättre på kort sikt.
3.TOLERANSÖKNING. Att hela tiden behöva mer av den substans som används ELLER den aktivitet man håller på med. Man behöver mer och mer för att uppnå samma kick.
4.ABSTINENSSYMTOM. Kroppen vänjer sig vid substansen eller beteendet, och då personen slutar upplever den jobbiga fysiska och psykiska symptom. Dessa effekter är särskilt obehagliga vid beroende av t.ex. alkohol och heroin.
5.KONFLIKTER. Beroende hamnar ofta i konflikter med sin omgivning. Det talas också om inre konflikter, som att bryta mot ett löfte man gett sig själv.
6.ÅTERFALL. De flesta som är beroende av något försöker någon gång sluta. Återfall är mkt vanliga och leder ofta till samma nivå av användande när missbruket återupptas.
Man kan bli beroende av många olika saker.
1.alkohol/droger/tabletter
2.arbete
3.spel/spänningssökande
4.träning
5.mat/socker
6.köpmani/samlande
7.sex/relationer
8.andlig flykt
9.dator
10.självskadebeteende - skära sig, svälta sig, mm
Vad är medberoende?
Enligt Melody Beattie, författare till boken "bli fri från ditt medberoende":
"En medberoende är en människa som låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende"
Mina tydligaste medberoende-tecken är att jag har:
-förnekat verkligheten och levt på falska förhoppningar
-lagt skulden på mig själv
-låtit mig bli sårad av samma person om och om igen utan att gå därifrån
-trott mig kunna påverka/styra en missbrukare att sluta
-förnekat missbruket
-upplevt mig som ett offer
-blivit fruktansvärt arg och låtit det gå ut över hela familjen
-utvecklat fysiska sjukdomar pga långvarig stress
Olika sätt jag har varit med och MATAT TROLLET - "hjälpt" honom att fortsätta med sitt missbruk:
-gjort saker jag egentligen inte vill
-försökt skydda honom från sina egna känslor genom att släta över...
-skyddat honom från konsekvenserna av hans handlande genom att stanna kvar.
-försökt lösa hans problem
-förnekat mina egna känslor
-låtit honom trigga igång min ilska så att han fått en förfärlig fru att skylla allt elände på. "Matat trollet!"
-själv skapat olika flyktbeteenden för att "härda ut" istället för att konfrontera hans missbruk.
"En medberoende är en människa som låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende"
Mina tydligaste medberoende-tecken är att jag har:
-förnekat verkligheten och levt på falska förhoppningar
-lagt skulden på mig själv
-låtit mig bli sårad av samma person om och om igen utan att gå därifrån
-trott mig kunna påverka/styra en missbrukare att sluta
-förnekat missbruket
-upplevt mig som ett offer
-blivit fruktansvärt arg och låtit det gå ut över hela familjen
-utvecklat fysiska sjukdomar pga långvarig stress
Olika sätt jag har varit med och MATAT TROLLET - "hjälpt" honom att fortsätta med sitt missbruk:
-gjort saker jag egentligen inte vill
-försökt skydda honom från sina egna känslor genom att släta över...
-skyddat honom från konsekvenserna av hans handlande genom att stanna kvar.
-försökt lösa hans problem
-förnekat mina egna känslor
-låtit honom trigga igång min ilska så att han fått en förfärlig fru att skylla allt elände på. "Matat trollet!"
-själv skapat olika flyktbeteenden för att "härda ut" istället för att konfrontera hans missbruk.
Anhöriggruppen
Har precis kommit hem från anhöriggruppen. Det är så fantastiskt givande på alla sätt!
Ikväll bär jag med mig detta angående både missbrukare och medberoende:
Det är en sjukdom - det är ingens "skuld"
Men varje människa har ansvar att ta hand om sin sjukdom - ta hjälp.
Man kan ALDRIG ursäkta sina handlingar med att skylla på sjukdomen.
Varje människa har ansvar för sina handlingar och får ta konsekvenserna av dem!
Kan låta självklart kanske, men det är minsann inte alltid så lätt! Man vill ju så gärna hjälpa till....tycka synd om...ställa upp för...
En hjälp som bara stjälper!
Ett sätt att mata det sjuka - att mata trollet!
Tack gode Gud för anhöriggruppen!
Människor som faktiskt kan förstå det galna, det smärtsamma, det fruktansvärt sjuka som kan finnas där fastän det inte syns.
Och tack för den sinnesro jag börjar känna!
Lugnet som kommit ur kunskapen att jag faktiskt inte kunde eller kan göra NÅGONTING åt det sjuka i en annan människa. Jag KAN inte - det är HELT omöjligt - och det är jobbigt att inse att det är så, men SÅÅÅÅÅ OTROLIGT BEFRIANDE!!!!!
Ikväll bär jag med mig detta angående både missbrukare och medberoende:
Det är en sjukdom - det är ingens "skuld"
Men varje människa har ansvar att ta hand om sin sjukdom - ta hjälp.
Man kan ALDRIG ursäkta sina handlingar med att skylla på sjukdomen.
Varje människa har ansvar för sina handlingar och får ta konsekvenserna av dem!
Kan låta självklart kanske, men det är minsann inte alltid så lätt! Man vill ju så gärna hjälpa till....tycka synd om...ställa upp för...
En hjälp som bara stjälper!
Ett sätt att mata det sjuka - att mata trollet!
Tack gode Gud för anhöriggruppen!
Människor som faktiskt kan förstå det galna, det smärtsamma, det fruktansvärt sjuka som kan finnas där fastän det inte syns.
Och tack för den sinnesro jag börjar känna!
Lugnet som kommit ur kunskapen att jag faktiskt inte kunde eller kan göra NÅGONTING åt det sjuka i en annan människa. Jag KAN inte - det är HELT omöjligt - och det är jobbigt att inse att det är så, men SÅÅÅÅÅ OTROLIGT BEFRIANDE!!!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)