Syndabocken

Som medberoende blir man ofta syndabocken!
Det har jag hört och läst gång på gång.

I mitt fall har jag aldrig haft svårt att ta till mig att allt skulle vara mitt fel.....
Jag brottas fortfarande med att göra mig av med den där syndabocken.

Det var inte länge sedan jag fick höra det igen. ALLT är mitt fel! Missbruket började när jag kom in i hans liv och slutade när jag försvann....
När jag skriver ner anklagelserna kan jag se att de verkar orimliga. Men jag bär fortfarande på en skärva av osäkerhet i mig. I så många år har jag helt och hållet tagit till mig den "sanningen", att det bara är jag som ställer till allt.

Men jag börjar se mönstret allt tydligare.
Trollet/det sjuka - BEHÖVER en syndabock - FÖR ATT KUNNA EXISTERA!!!!
Syndabockens roll är att vara dum och besvärlig, så att missbrukaren har någon att skylla sitt missbruk på. Allt för att slippa ta ansvar för sina egna handlingar.

Mitt ansvar nu är att lära mig se mitt ansvar/min skuld - i rimliga proportioner. Att lära mig när det är läge att rannsaka sig själv och när man helt enkelt bara fått ren idioti slängd mot sig.

Jag ska helt enkelt avsäga mig rollen som syndabock!!!!
Det tänker jag aldrig mer vara!

:-)